Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 84 —
”Lätt kunde jag dig fälla,
skrek Atle med stort gny,
vill i ditt val dock ställa,
att kämpa eller fly.
Men blott om fred du beder,
fastän en kämpe hård,
jag som en vän dig leder
allt upp till Jarlens gård.”
”Väl är jag trött af färden,
genmälte Frithiof vred,
dock må vi pröfva svärden
förr än jag tigger fred.”
Då såg man stålen ljunga
i solbrun kämpehand,
på Angurvadels tunga
hvar runa stod i brand.
Nu skiftas svärdshugg dryga
och dråpslag hagla nu,
och begges sköldar flyga
på samma gång i tu.
De kämpar utan tadel
stå dock i kretsen fast.
Men skarpt bet Angurvadel,
och Atles klinga brast.
”Mot svärdlös man jag svänger,
sad' Frithiof, ej mitt svärd,
