Den här sidan har korrekturlästs
— 89 —
det gnistrade som låga,
det skummade som sjö:
”Välkommen gäst härinne,
du son utaf min vän!
jag dricker Thorstens minne,
jag sjelf och mina män.”
En Skald från Morvens[1] kullar
då pröfvar harpans gång.
I Velska toner rullar
hans dystra hjeltesång.
Men i Norräna tunga[2]
en ann på fädrens vis
hörs Thorstens bragder sjunga,
och han tog sångens pris.
Nu mycket Jarlen sporde
om fränderna i Nord,
och Frithiof redo gjorde
för allt med vittra ord.
Ej någon kunde klaga
på våld uti hans dom,
han talte lugnt som Saga
i minnets helgedom.
När han dernäst berättar
hvad han på djupet såg,
