Den här sidan har korrekturlästs
— 90 —
om Helges troll och jättar
besegrade på våg,
då glädas kämpar alla,
då småler Angantyr,
och höga bifall skalla
till hjeltens äfventyr.
Men när han talar åter
om älskad Ingeborg,
hur ömt den sköna gråter,
hur ädel i sin sorg,
då suckar mången tärna
med kinderna i brand.
Ack, hur hon tryckte gerna
den trogne älskarns hand!
Sitt ärende framförde
den ungersven till slut,
och Jarlen tåligt hörde
till dess han talat ut.
”Skattskyldig var jag icke,
mitt folk är fritt som jag,
kung Beles skål vi dricke,
men lyda ej hans lag.
Hans söner ej jag känner,
men fordra de en gärd,
väl, som det höfves männer,
de kräfve den med svärd.
