Den här sidan har korrekturlästs
— 101 —
XIII.
Balders Bål.
Midnattssolen på bergen satt,
blodröd till att skåda,
det var ej dag, det var ej natt,
det vägde emellan båda.
Baldersbålet, der solens bild,
brann på vigda härden.
Snart är ändå lågan spilld,
då rår Höder[1] för verlden.
Prester stodo kring tempelvägg,
makade bålets bränder,
bleka gubbar med silfverskägg,
och med flintknif i hårda händer.
Kung med krona står bredvid,
sysslar kring altarrundan.
Hör! då klinga i midnattstid
vapen i offerlunden.
”Björn, håll endast dörren till,
fångne äro de alle.
- ↑ Mörkrets Gud.
