Den här sidan har korrekturlästs
— 102 —
Ut eller in om någon vill,
klyf hans hufvudskulle.”
Blek vardt kungen, alltför väl
kände han den rösten.
Fram steg Frithiof med vredgad själ,
qvad som en storm om hösten.
”Här är skatten, som du bjöd
hämtas från vestervågor,
tag den: sedan på lif och död
slåss vi vid Balders lågor;
sköld på ryggen, barmen har,
ingen skall striden klandra,
Första hugget som kung du har,
glöm ej, mitt är det andra,
Blicka ej åt dörren så,
räf är fångad i kula.
Tänk på Framnäs, tänk uppå
systern med lockar gula.” —
Så han talte med hjeltefog,
drog ur gördel pungen,
föga varsamt han den slog
midt i pannan på kungen.
