Den här sidan har korrekturlästs
— 106 —
XIV.
Frithiof går i landsflykt.
På skeppsdäck satt
i sommarnatt
bedröfvad hjelte.
Som vågor välte
än sorg, än harm
uti hans barm,
och tempelbranden
rök än från stranden.
”Du tempelrök
flyg högt och sök,
sök opp Valhalla
och nederkalla
den Hvites[1] hämd
åt mig bestämd.
Flyg dit och sqvallra,
så hvalfven skallra,
om tempelrund
förbränd till grund;
om träbelätet,
som föll från sätet,
och brände ned,
som annan ved.
- ↑ Balder.
