Den här sidan har korrekturlästs
— 111 —
”Du Asablod,
den list var god.
Mig ingen sporrar,
jag skeppen borrat
förleden natt,
ett lofligt spratt!
Jag hoppas Rana
af gammal vana
dem håller qvar:
men skada var,
att icke drotten
gick med till botten.”
I vredesmod
kung Helge stod
knappt frälst ur vågen.
Han spände bågen,
stålgjuten, rund,
mot klippig grund.
Han sjelf ej kände
hur hårdt han spände,
tills med en klang
stålbågen sprang.
Men Frithiof väger
sin lans och säger:
”En dödsörn bär
jag bunden här.
Om ut den flöge,
