Den här sidan har korrekturlästs
— 115 —
jag lekt inunder
vid bäckens sus.
J barndomsvänner
som ment mig väl,
jag än Er känner,
farväl, farväl!
Min kärlek gäckad,
min gård är bränd,
min ära fläckad,
i landsflykt sänd!
Från jord vi vädje
till hafvet väl,
men lifvets glädje,
farväl, farväl!”
