Den här sidan har korrekturlästs
— 123 —
Jorden, ty värr! är af qvinnor full,
miste du en, stå dig tusen åter.
Vill du, så hämtar jag dig af det kram
hastigt en laddning från glödande Söder,
röda som rosor och spola som lam,
sen dra vi lott, eller dela som bröder.
Björn, du är öppen och glad som Frej,
tapper att strida och klok att råda;
Oden och Thor, dem känner du båda,
Freja, den himmelska, känner du ej.
Icke om Gudarnas makt må vi tvista:
akta dig, väck ej den evigas harm;
fort eller sent hennes slumrande gnista
vaknar i Gudars och menniskors barm.
Gå dock ej ensam, din hemväg kan stängas.
Ej går jag ensam, mitt svärd följer med.
Mins du hur Hagbart blef hängd i träd?
Den som kan tagas, är värd att hängas.
