Sida:Frithiofs saga 1831.djvu/186

Den här sidan har korrekturlästs
— 140 —

XX.
Kung Rings död.

Gullmanig fåle,
Skinfaxe drager
vårsol ur vågen mer herrlig än förr.
Morgonens stråle,
dubbelt så fager,
leker i kungssal: det klappar på dörr.

Sorgsen i hågen
Frithiof inträder,
blek sitter kungen; skön Ingeborgs bröst
häfves som vågen.
Främlingen qväder
afshedets qväde med darrande röst:

”Böljorna bada,
vingade hästen,
sjöhästen längtar från stranden igen,
Ut vill han vada,
bort måste gästen,
bort från sitt land och sin älskade vän.

Dig ger jag ringen,
Ingeborg, åter;