Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 9 —
Men Frithiof log: ”mitt ättartal
går nedåt i de dödas dal.
Nyss slog jag skogens kung så luden,
hans anor ärfde jag med huden.
Friboren man ej vika vill,
ty verlden hör den frie till.
Hvad lyckan bröt, kan hon försona,
och hoppet bär en konungs krona.
Högättad är all kraft, ty Thor,
dess ättefar, i Thrudvang[1] bor.
Han väger börden ej, men värdet:
en väldig friare är svärdet.
Jag kämpar om min unga brud,
om ock det var med dundrets Gud.
Väx trygg, väx glad, min hvita lilja,
ve den som dig och mig vill skilja!”
- ↑ Thors borg.
