Den här sidan har korrekturlästs
— 146 —
steg som en offer-
ånga åt skyn.
Ord väljer vittra
Valfader då han
sitter hos Saga,
Söquabäcks mö.
Så klungo kungsord,
klara som Mimers
böljor, och derhos
djupa som de.
Fridsam förlikar
Forsete tvisten,
domarn vid Urdas
vällande våg.
Så satt å domsten
dyrkade drotten,
blidkade händer
blodhämden bjöd.
Karg var ej kungen,
kring sig han strödde
dvergarnas dagglans[1]
drakarnas bädd[1].
Gåfvan gick glad från
gifmilda handen,
lätt från hans läppar
lidandets tröst.