Sida:Frithiofs saga 1831.djvu/32

— 20 —

Gick der stundom en mö kring bordet och fyllde hornen,
slog hon ögonen ned och rodnade: bilden i skölden
rodnade äfven som hon: det gladde de drickande kämpar. —

Rikt var huset: hvarhelst som du skådade, mötte ditt öga,
fyllda källrar, och proppade skåp, och rågade visthus.
Många klenoder jemväl der gömdes, byten af segren,
guld med runor uppå och det konstarbetade silfver.
Tre ting skattades dock af all den rikedom ypperst:
svärdet, som ärfdes från fader till son, var främst af de trenne,
Angurvadel, så kallades det, och broder till blixten.
Fjerran i Österland var det smidt, (som sagan förtäljer,)
härdadt i dvergarnes eld: Björn Blåtand bar det från början.
Björn förlornde dock på en gång bäd' svärdet och lifvet
söder i Gröningasund, der han stridde mot väldige Vifell.