Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 38 —
Kung Bele som ofta kom till min sal
med sommarvinden,
har lemnat en dotter, hon är mitt val,
den lilja smal
med morgonrodnad på kinden.
Jag vet hon är ung, och den unga mö
helst blomman plockar,
men jag gått i frö och vintrarna strö
alltren sin snö
i kungens de glesnade lockar.
Men kan hon älska en redlig man
med hvitt i håren,
och vill hon ta sig de späda an,
hvars mor försvann,
så bjuder Hösten sin thron åt Våren.
Tan guld ur hvalfven, tan smycken åt brud
ur skåp af eke;
och följen, J skalder, med harpoljud,
ty sångens Gud
är med då vi frie, är med då vi leke.” —
Och ut drogo svenner med buller och bång,
med guld och böner,
och skalderna följde, en rad så lång,
med hjeltesång,
och ställde sig fram för kung Beles söner.
