Ofta sörjer den svårast,
Som i stridsnöd ej varit.
Tungt är för den tappre
Den tröge till mod att väcka.
Vi huggit med svärd.
Håller jag det för jemnt,
Att i svärds samqväm
En strider mot en.
Att en ej flyr för annan,
Fordom var kämpars adel.
Möars vän må alltid
Modig vara i svärdsdån.
Vi huggit med svärd.
Har jag dock alltid försport,
Att Nornors lag vi lyda,
Och ledas af Ödet.
Ej trodde jag, att Ella
Ända skulle mitt lif,
Då till hans stränder jag styrde,
Och förströdde hans män,
Och kring Skottlands stränder
Skiftade stekar åt vargar.
Vi huggit med svärd.
Högliga det jemt mig hugnar,
Att Baldurs faders[1] bänkar
Jag bonade vet i salen —
Snart öl vi dricka
Ur drifna hornen.
Ej gråter god dräng för döden
Vid dörren till Vallhall.
Ej qvidande kommer
Konungen till Odens salar.
- ↑ Odens.
