och intaga borgen under Palna-Tokes frånvaro, och härigenom blef han mycket mägtig och beryktad. På denna tiden regerade uti Dannemark en konung, benämnd Harald Blåtand, som blef efter många stridigheter fördrifven ur riket af sin egen son, Sven Tväskägg. Han flydde då till Styrbjörn, och blef med hans tillhjelp åter insatt i Dannemark. Till belöning för detta fi k Styrbjörn Haralds dotter, den sköna Tyri, till hustru, och Harald måste lofva att bistå Styrbjörn med hundra skepp mot konung Erik Segersäll i Uppsala. Härpå rustade Styrbjörn sig väldigt till och sammanbringade ett tusen skepp uti Jomsborg. Han väntade då först en tid på de hundra skepp, Harald Blåtand lofvat honom; men när han såg sig besviken häruti, for han i vredesmod med hela sin flotta till Dannemark, och tvang Harald att i stället för etthundra utrusta tvåhundra skepp till hans hjelp, och dessutom sjelf följa med på tåget. Derpå seglade de till Uppsala. Men Danskarna diktade nidvisor om Harald, kallande honom Styrbjörns träl, och tyckte de mycket illa vara, att deras konung skulle tåla sådant tvång af en främmande yngling.
TREDJE KAPITLET.
SLAGET PÅ FYRISVALL.
Erik Segersäll regerade emellertid uti Uppsala och var en förnämlig och stor konung. Skoglar Toste, en rik odalbonde och beryktad viking uti Westergötland, hade en dotter vid namn Sigrid, hvilken var mycket beryktad för sin skönhet, men hon var derföre ganska storsint och högmodig. Henne tog konung Erik till sin drottning och fick derigenom mycket anhang i landet af hennes slägtingar; särdeles af Torgny den vise, lagman i Uppland. När konung Erik fick underrättelse, att
