TIONDE BERÄTTELSEN.
OM OLOF SKÖTKONUNG.
FÖRSTA KAPITLET.
OM SIGRID STORRÅDA.
Olof Skötkonung tog nu Svea välde efter sin fader. Hans moder, Sigrid Storråda, lefde på sina gårdar och var mycket beryktad för sin fägring, klokhet och rikedom. En gång kom fylkeskonungen Harald Grenske från Norrge dit och friade till Sigrid, men hon afslog hans begäran och for straxt derpå till en annan af sina gårdar. Harald reste efter henne, oaktadt sina mäns afrådande, och när han kom fram, var en annan konung, från Ryssland, vid namn Wifavald, der förut, hvilken också kommit i friareärende. De blefvo båda förda i samma sal, och Sigrid lät iskänka rikligt med mjöd och öl, så att alla blefvo druckna och somnade. Derpå lät hon tillstänga dörrarna och itände salen, så att de, som derinne voro, antingen uppbrändes eller ihjelslogos af Sigrids folk. Då sade Sigrid, «att hon så skulle lära småkonungarna att komma och fria till henne». Af detta sitt stormodiga uppförande blef hon kallad Sigrid Storråda.
På den tiden regerade i Norrge en konung, benämnd Olof Tryggvason, som var vida berömd för sin tapperhet och sitt förstånd. Han hade i sin ungdom farit vida omkring. Uti England hade han antagit den kristna läran och var mycket nitisk för dess utbredande. Han kom slutligen till Norrge, hvarest Håkan jarl regerade. Håkan blef då ihjelslagen, och Olof antagen till öfverkonung i hela riket, der han dels öfvertalade och dels tvang folket, all antaga den kristna tron. Han
