TRETTONDE KAPITLET.
SLAGET VID STICKLARSTAD.
Natten före slaget låg konungen med den församlade krigshären ute på marken. Det är berättadt, att han den natten sof litet, utan vakade mest i böner till Gud för sig och sitt folk. Mot morgonen föll en liten slummer öfver honom, men just som det dagades, vaknade han. Och efter det tycktes för bittida att uppkalla hären, frågade konungen, hvar Tormoder Kolbrunar Skald vore. Tormoder var der straxt bredvid och frågade, hvad konungen ville. Olof begärde, att han skulle qväda en sång för krigshären. Tormoder reste sig då upp och började qväda så högt, att det hördes öfver hela hären, och qvad han sålunda:
Dagen upprinner,
Hanen gal.
Det är tid, det är tid,
Vårt arbete göra!
Vaker upp! vaker upp!
Vänsälle kung!
Alla i ädle
Konunga-tjenare!
Har den hårdhändte!
Rolf, skytten!
Ättgode män,
Som aldrig fly!
Jag väcker er, ej till vin,
Ej till qvinnoglam.
Upp, jag väcker eder
Till hårda vapenlekar.
Vid denna sång uppvaknade krigshären; och så snart Tormoder slutat, tackade männerna honom för qvädet,
