En julafton sutto dessa bröder hemma hos sin fader, och gjorde då löften om tillkommande bragder, såsom brukligt var. En af dem vid namn Hjorvard utlofvade då, att han skulle äga Ingeborg, konung Anes dotter i Sverge. Våren derpå reste alltså bröderna till Uppsala och trädde fram för Ane, då Hjorvard frambar sitt ärende, begärande straxt svar derpå. Ane började tveka, besinnande af huru stor ätt samt huru starka kämpar dessa bröder voro. Men då Hjalmar hörde Hjorvards begäran, steg han fram för konung Ane, sägande: «Kommer ihåg, herre, huru mycken vördnad och tjenst, jag har er bevisat, samt huru jag nu i många år beskyddat edert rike! Ty beder jag, att i viljen gifva mig eder dotter, den jag länge hafver älskat. Och är det tillbörligare, att i låten denna heder vederfaras mig, än dessa främmande berserkar, hvilka blott bedrifvit illgerningar både i edert och andras riken.» Ane kom nu i svårt val: slutligen sade han «sig ej kunna föredraga någon af dessa förnämliga män framför den andra, utan ville låta Ingeborg sjelf välja.» Ingeborg utlät sig då, «att hon ville hafva den till man, som vore henne väl känd af många goda egenskaper», tagande alltså Hjalmar. Hjorvard utmanade då denne på holmgång[1] på Samsö, kallande Hjalmar hvars mans niding, om han undvek detta envig, men Hjalmar sade sig nog skola komma. Derpå foro Andgrims söner hem. Då de berättade fadren sin färd och det tillämnade enviget, sade han, «att de behöfde goda svärd och vapen, ty de skulle nu träffa hårdtagna och starka vikingar».
- ↑ Holmgång betyder envig, ty det hölls vanligtvis på holmar i sjön, eller på de små utstakade platser på landet, hvilka då också kallades holmar.
