Sida:Fryxell Svenska historien 1 1846.djvu/27

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
27
STRIDEN PÅ SAMSÖ.

Hjalmar svarade: «Hvar menniska skall dock en gång dö. Men nu skall du föra denna min afskedssång hem till Sverge.« Började så qväda:

På fjället jag hade
Fem fullgoda gårdar;
Dock leddes jag alltid
Att lefva på landet.
Nu utan lifshopp
Ligga jag måste,
Sårad af svärd,
På Samsö strand.

Men tärnor ej skola
Spörja på landet,
Att nånsin jag hafver
Hejdat för huggen.
Månde det fägna
De fagra tärnor,
Att de ej höra
Huggrädd mig vara.

Kongsdottren fagra
Följde mig på väg,
Ytterst i skären
Vid Agnefit.
Sannas lär sagan,
Som hon mig sade,
Att hon ej mera
Månde mig se.

Svårt var att skiljas
Från sången, den fagra,
Som tärnorna sjöngo
I Sota-skär[1].
Men skeppet det framsköt

  1. Utanför Sotholms härad i Södermanland.