ämnade förlika begge konungarna. När derföre Helge lade till stranden, kommo sändemän bjudande honom till gästnings hos konungen. Helge emottog bjudningen och red så med en del af sitt folk dit upp, lemnande största hopen qvar på skeppen. Der var då ett mycket härligt gästabud tillagadt mot honom; men då Helge fick se sin dotter Yrsa, blef han så glad, att han glömde välfägnaden och allt, och ville endast tala med henne. Härvid upptändes konung Adil af harm och svartsjuka. Han utsatte i hemlighet sina berserkar och mycket annat krigsfolk i försåt för konung Helge, och, då denne skulle rida tillbaka till sina skepp, blef han oförsedt anfallen och af den stora myckenheten öfvermannad, så att han slutligen föll efter ett manligt och starkt motstånd. Konung Adil rosade sig mycket af sin seger öfver en så mägtig konung; men Yrsa sade: «att slik svekfull seger ej vore att förhäfva sig öfver. Och, emedan Helge så blifvit mördad, ville hon hädanefter, ehvar hon kunde, söka konung Adils och hans berserkars skada.»
ANDRA KAPITLET.
OM SVIPDAGER.
En rik bonde i Sverge, benämnd Svipur, hade trenne söner, Svipdager, Bejgader och Hvitserk, och alla tre voro starka och modiga. När Svipdager var aderton år gammal, gick han till sin fader, sägande: «Led blifver vår lifstid, om vi ständigt skola sitta här uppe i fjällen, utan att se andra menniskor; derföre ämnar jag fara till konung Adil, om han vill taga emot mig.» Gubben afrådde honom härifrån, förtäljande huru girig och svekfull Adil vore; men Svipdager mente, »att man måste väl något försöka, om man skall vinna heder och beröm i verlden». Svipdager fick alltså träffeliga vapen och en god häst, hvarefter