hugg, att konung Olofs män började falla, hvar öfver annan, och måste konung Olof sjelf slutligen, för hans svärd, segna död till jorden. Konung Götrik fortsatte sedan sin resa hem, höll der ett härligt och stort bröllop, och blef mycket beryktad för sin tapperhet på denna färd.
TREDJE KAPITLET.
OM ROLF GÖTRIKSSON.
Konung Götrik och Ingeborg förliktes väl till hop och var deras sammanvaro den kärligaste. De hade tvenne söner, hvardera mycket olika. Den äldsta, Kettil, var ganska liten, men vig och stark, dertill också oförvägen, framfus och stortalig. Den yngre, Rolf, var deremot stor och stark, samt däjelig till anseendet, för öfrigt tystlåtig och eftertänksam i allt sitt förehafvande, men ordhållig och ihärdig; och var han mycket älskad både af sina föräldrar och af alla.
Vid denna tid regerade i Dannemark en konung vid namn Ring, hvilken från ungdomen hade varit tillsammans med konung Götrik, och var emellan dem som fosterbröder den fastaste vänskap. Rolf Götriksson uppfostrades hos denne konung Ring tillsammans med hans son Ingjald, och ingingo båda piltarna med hvarandra fosterbrödralag; likväl var Rolf förmer uti allting, och blef mycket både större och starkare än någon annan man i hela Norden på den tiden. Kettil växte upp hemma i Götaland hos sin fader, hvilken likväl icke mycket älskade honom, ej heller var han af andra afhållen för sitt högmods och sin envishets skull.
Då konung Götrik var till ålders kommen, blef han en gång sjuk och tyckte sig förstå, att det skulle blifva hans död. Han kallar sålunda till sig Ingeborg, Kettil och sina förnämsta män, tackande dem först kärliga för det bistånd och trohet, de alltid bevisat honom.
