Dernäst rådde han dem, att fastän Kettil såsom äldst hade största rätten till riket, skulle de dock dertill taga Rolf, såsom den der vore uti allting mera passande och dugelig till höfding. Detta behagade alla väl, och jakade de dertill, äfven Kettil. Litet derefter dog konung Götrik, och blef då Rolf efterskickad från Dannemark, samt till konung tagen öfver hela riket, och styrde det med både förstånd och mandom.
FJERDE KAPITLET.
OM TORBORG.
Uti Uppsala regerade vid den tiden en konung benämnd Erik. Somliga säga, att han var underkonung vid Yngvar Harras tid, andra, att det var den konung Erik, som var son till Agne Skeppsbo och broder och samkonung med Alrik. Bemälde konung Erik hade ingen son, utan allenast en dotter, vid namn Torborg. Hon var däjeligare och visare än de flesta andra qvinnor. Skicklig var hon i alla qvinnoslöjder, som henne höfdes; men ännu mera uti det som en riddare anstod, nämligen att rida häst, fäkta med svärd och sköld, och flera slika idrotter, hvilka voro hennes förnämsta nöje och gamman. Konung Erik likade detta illa, att hans dotter hade sådana karlaforor för sig, och han bad henne ofta sitta stilla i jungfrukammaren, som andra kongsdöttrar plägade. Men hon sade sig väl behöfva dessa idrotter; ty, då hon skulle ärfva riket efter sin fader, tarfvades de väl vid, om hon skulle kunna försvara detsamma mot främmande våldsmän. Bad nu sin fader, att han straxt ville gifva henne något land att styra, på det hon, ännu medan fadren lefde, måtte få vänja sig vid att råda för land och folk. Konung Erik gaf i henne alltså en tredjedel af sitt rike samt kongsgården Ulleråker i Uppland, dertill äfven många styfva och starka män till hofkämpar. Torborg for då till
