Ulleråker och höll derstädes sitt hof med mycken kraft och vishet; men aldrig gittade hon höra att hon var qvinna, utan klädde sig i karlkläder, och befallte sina män kalla sig konung Torborg. De, som vågade komma dit och fria till henne, blefvo fördrifna med spott och spe, eller om det ej hjelpte, med svärd och spjut.
FEMTE KAPITLET.
OM ROLF GÖTRIKSSONS FRIERI.
Rolf Götriksson regerade imedlertid sitt rike med mycket beröm; om somrarne var han ute i härnad tillsammans med sin fosterbroder Ingjald, vinnande egodelar och ryktbarhet; men om vintern satt han hemma i sitt rike.
En gång då konung Rolf och hans broder Kettil kommo till tals med hvarandra, sade Kettil, att det ännu mycket felades uti Rolfs ära och anseende, så länge han ej hade en höfvisk och god drottning. Konung Rolf frågade, hvad förslag Kettil kunde härutinnan gifva honom. Kettil bad honom då fria till Torborg, och sade, att det vore det förnämsta giftet i hela Norden att få Uppsalakonungens dotter. Men konung Rolf ansåg sig der endast kunna vänta nej och speord dertill, tyckte sig ej heller hafva nog styrka, att med magt främja sitt uppsåt. Han fortsätter sålunda sitt fordna lefnadssätt några år bortåt, förökande ännu mera sina rikedomar och sin ära.
Efter några vintrar kommo Kettil och Rolf ännu en gång till samtals om detta ärendet; men konung Rolf tvekade alltjemnt, emedan han under tiden hade hört, huru Torborg hade gjort med sina andra friare, nemligen på somliga stuckit ut ögonen, på andra afhuggit händer och fötter eller på annat sätt lemlästat, och alla hade fått fara dädan med hädelig ord och sidvyrdning. «Många hafva litet mod i stor kropp», sade Kettil,
