sitt hoffolk, tyckande sig nu mera ej behöfva frukta någon friare i hela verlden.
SJETTE KAPITLET.
OM ROLF GÖTRIKSSONS GIFTERMÅL.
Sommaren härefter var Rolf Götriksson ute i härnad i Vesterhafvet och kom der i strid med Asmund, kongsson från Skottland. Fäktandet blef ifrigt, ty Asmund var en fullgod kämpe; men till slutet ingingo de förlikning och fosterbrödralag, och följdes åt den sommaren, hafvande alltjemt seger; men om vintern följde Asmund med Rolf till Westergötland. Våren derpå utrustade konung Rolf sex goda skepp med det utvaldaste manskap, och hade han denna gången både Kettil, Asmund och Ingjald hos sig; derpå håller han sin kosa upp åt Sverge, icke stannande förr, än han kom till Uppsala.
Vid denna tiden hade drottning Ingerd åter en dröm, alldeles lik den förra, med blott den åtskillnad, att det var två hvita björnar denna gången, och dertill en galt, som väl icke var stor till växten, men likväl mycket arg och ilsken, så att han tycktes vilja bita allt, hvad som förekom, och hvart enda borst på hans rygg vände sig framåt; och voro alla djuren denna gången grymma och uppretade. Drottningen trodde, att synen betecknade konung Rolf Götriksson, hvilken torde komma att hämnas den skymf han förut lidit; men den arga galten trodde hon vara Kettils fylgia, ty det passade bäst in på det, hon hade hört berättas om hans sinnelag. Litet derefter kom också Rolf med allt sitt folk dit, och blef väl emottagen af konung Erik, och det fordna aftalet dem emellan förnyades, att nemligen fred och vänskap skulle vara mellan båda konungarna och deras folk, änskönt frieriet ginge något våldsamt till
