utan slöt frid och förlikning med konung Granmar, och detta blef bekräftadt med många eder, så att Granmar också var på det stora sommaroffret för frid i Uppsala — Hösten derefter var konung Granmar på en af sina gårdar på Selön i Mälaren. Men om en natt kom Ingjald lönligen dit med sin krigshär, omhvärfde huset, och tände eld derpå. Der uppbrändes då konung Granmar och hans måg samt mycket deras folk. Konung Ingjald underlade sig nu också Södermanland. Det säges, att Ingjald på försåtligt sätt ombragt tolf konungar, och på detta vis blef han enväldig öfver hela Sverge, utom Östergötland, der konung Högne beständigt försvarade sig.
På denna tiden hade hvarje landskap sin egen lag, men konung Ingjald ville hafva en allmännelig lag för hela riket. Han utsände derföre lagmannen för Tiunda härad i Uppland, Wiger Spa eller den vise, hvilken hopsamlade alla lagarna, för att deraf utarbeta en allmän lag. Dessa hans samlingar kallas Wigers flockar, emedan de voro inskurna på tunna träskifvor, hvaraf en flock svarade emot en bok.
FEMTE KAPITLET.
OM IVAR VIDFAMNES UPPKOMST.
Konung Ingjalds dotter, Åsa, var gift med konung Gudröd. Han hade en broder, Haldan, som för sin tapperhet blef kallad Haldan den snälle, d. v. s. den raske, hvilka bröder voro samkonungar i Skåne, och härstammade från Sköldungaätten. Haldans son hette Ivar, och var i sin barndom ansedd som dum och oduglig; men, då en kämpe en gång gaf Ivar en örfil, slog denne honom straxt ihjel med en käpp, som han hade i handen, och blef sedan en stor stridsman. På den tiden var en prinsessa vid namn Gyrita på Jutland, berömd både för sin skönhet och rikedom. Hon var
