Helge och sade: «Mycket har jag bedragit mig, då jag härtilldags ansett min dotter som den förståndigaste qvinna; nu må jag bekänna att hon är mycket fåvis; ty eljest skulle hon ej utvälja den sämste brodren framför dig, som är en så förträffelig konung». Alltså blef nu beslutadt, att Öda skulle hafva Rörek, och Helge förde henne ned till Dannemark till sin broder. Men, då de på vägen kommo att talas vid om detta giftermål, uppenbarades Ivars svek, och de förstodo, huru han bedragit dem båda. Vid framkomsten till Dannemark blef ett stort gästabud hållet, der konung Rörek äktade Öda. Den vintern dvaldes Helge hemma i Dannemark; sedan for han ut i härnad, som hans vana var. Rörek fick af Öda en son, som hette Harald. Han vardt stor och stark till växten och skön till utseendet, dock voro hans framtänder mycket utstående, glänsande och färgade som guld, hvaraf han blef kallad Harald Hildetand, d. v. s. med den gländsande tanden.
TREDJE KAPITLET.
KONUNG IVARS SVEK.
En sommar lade Ivar med sina skepp till vid Seland, och begärde, att Rörek måtte komma till samtals med honom på flottan. Öda bad Rörek dröja dermed till andra dagen, samt framsatte midt i rummet åt honom en ensam säng, bäddad med nya kläder, och bad honom ej glömma, hvad han deri under natten drömde. Rörek gjorde, som Öda ville, och följande morgonen berättade han sin dröm sålunda: «att han såg en hjort beta på en fager slättvall. Derpå framsprang ur skogen en leopard, hvars hår var skinande som guld; men hjorten rände sina horn genom leoparden under bogarna, så att han nedföll död. Derpå kom en stor drake flygande, och spände sina klor i hjorten, och ref honom alldeles sönder och till döds. Sedan
