att få sitta i fred, ansåg jag mig böra stå vid mitt första beslut; hvarföre jag genast företog äntringen, uppnådde den efterlängtade toppen, och sedan jag försäkrat mig om en någorlunda säker ställning, tog jag fram min Visbundt, lade den, på knäet och skulle just börja att skrifva på omslaget, då en skeppspojke kom klängandes efter ner ifrån däck och ropade: »Herr Författare! Kapten har skickat mig opp för att fråga, om Herrn vill begagna detta paraply, emedan det börjar smådugga, och om han sedan får skicka opp ett glas punsch eller någon annan förfriskning?»
Mitt Herrskap! Ni kan föreställa Er huru jag blef till mods vid detta nya störande. Grönögd af harm, att ej heller. nu få sitta i fred, då jag gjort mig ett så outsägligt besvär att förskaffa mig en
