Den här sidan har korrekturlästs
56
I går, uppå sin fars supé,
Hon sjöng, som näktergalar sjunga.
Dess hållning och dess fina vett
Förgäfves skaldekonsten målar. —
”Hvem är hon?”— Se'n jag henne sett,
Mitt hjerta sitter som på nålar.
Dess panna öppen är och klar,
Dess lockar glänsande och rika.
Hon ej allenast skönhet har,
Hon pengar äfven har tillika.
Om du kring hela Sverge vill,
Så kan du ej dess make leta. —
”Hvem är hon?” — Hon är dotter till . . .
Jo pytt! jo pytt! fick du det veta!
