Den här sidan har korrekturlästs
60
Stundom vid en liten bäck, som porlar,
Lyss han till naturens poesi.
Skrattar än åt Bacchi vilda yra,
Gråter ömt vid ”Lifvets Romantik”.
Äter paltbröd, samma stund hans lyra
Tar lektion i ”sferernas musik”.
I sin fantasi han kalkulerat,
Att till soln är blott en liten bit,
Klifver öfver molnen ogeneradt
Och går in till månen på visit.
Stundom faller han ur rätta tonen,
Skrifver lag för konungar och pack;
Gormar, som han sjelf satt uppå thronen,
Slutar med att borsta sjelf sin frack.
Utaf kärlek tidt och ofta fången
Fladdrar han och skyller på naturn.
