Den här sidan har korrekturlästs
77
Färden kan jag icke skylla,
Den gick raskt och hurtigt, ptrro!
Här är det för gräl och fylla
Vidtbekanta Rotebro.
Landsväg liksom sjöväg suger,
De ha tycke af hvarann.
Uppå Märsta ätas kan,
”Om man matsäck har, som duger.”
Jag låg uppå Alsike
Och frös, ty det var kallt.
Jag aldrig kännt dess like,
Det bet mig öfverallt.
Då natten var förliden,
Var kroppen öm och svår.
Jag mins den ljufva tiden,
Jag mins den som i går.”
Farväl! i hast jag sade
Och gaf Alsike fan.
