Gustava!» sade han. »Jag skall fara och hämta hem Marianne.»
»Ja, käre Melchior, här skall visst bli ordning igen,» svarade hon.
Därmed var allt klart dem emellan.
En timme därefter var den store brukspatronen på väg till Ekeby.
Det stod inte till att få se en noblare och mer välvillig gammal herre än brukspatronen, där han satt i den nedfällda kursläden i sin bästa päls och sitt bästa skärp. Nu låg hans hår slätkammat över hjässan, ansiktet var blekt, och ögonen hade sjunkit ned i sina hålor.
Och det var heller ingen måtta med den glans, som från den klara himlen strömmade ned över februaridagen. Snön glittrade som unga flickors ögon, då första valsen spelas upp. Björkarna sträckte sitt fina spetsverk av tunna, brunröda kvistar mot skyn, och på somliga av dem satt en frans av små glittrande ispiggar.
Det var glans och festligt skimmer över dagen. Hästarna kastade dansande upp frambenen, och kusken måste smälla med piskan av idel glädje.
Den store brukspatronens släde höll efter en kort resa utanför stora trappan på Ekeby.
Betjänten kom ut.
»Var har du husbönderna?» frågade brukspatronen.
»De jaga den stora björnen i Gurlita klätt.»
»Allihop?»
176
