kommo till Rissäters gästgivargård, levande, men skakade som hagel i skinnpungen!
»Vad skall detta betyda, kapten Kristian?» sade biskopen, då han öppnade vagnsdörren för dem.
»Det betyder, att biskopen skall tänka två gånger, innan han gör en ny visitationsresa till Gösta Berling,» sade kapten Kristian, och den satsen hade han tänkt ut på förhand för att inte komma av sig.
»Hälsa då Gösta Berling,» sade biskopen, »att till honom kommer varken jag eller någon annan biskop vidare!»
Se, denna bragd stod den starke kapten Kristian och berättade för prästen vid det öppna fönstret i sommarnatten. Ty kapten Kristian hade nätt och jämnt gått upp till gästgivargården med hästarna, och så kom han ned till prästen med nyheterna.
»Nu kan du vara lugn, präst och hjärtebror,» sade han.
Ack, kapten Kristian, med bleka ansikten sutto skolprästerna bakom lädergardinerna, men prästen i fönstret syntes i den ljusa sommarnatten förfärligt mycket blekare. Ack, kapten Kristian!
Prästen höjde till och med armen och måttade ett förfärligt slag mot jättens grova, dumma ansikte, men han hejdade sig. Han drog igen fönstret med en skräll och stannade mitt i rummet, skakande sin knutna näve mot höjden.
Han, som inspirationens eldtunga hade lågat över, han, som hade fått förkunna Guds ära, stod
