till bönder och herrskap. Hon höll på att sticka ihop en stuga åt sig.
Ty en liten stuga på utsiktsbacken mittemot Svartsjö kyrka, det var vad hon ville ha, en stuga, som låg högt på en backe, så att man kunde se fritt och långt därifrån, det var hennes dröm. Men kärleken ville hon inte höra talas om.
Då hon om sommarkvällen hörde fiolen ljuda från korsvägen, där spelmannen satt på gärdesgårdens stätta och de unga svängde om i polskedans, så att dammet yrde, då gick hon en lång omväg genom skogen för att slippa höra och se.
Annandag jul, då bondbrudarna kommo en fem, sex stycken för att bli klädda av fru Moreus och hennes döttrar, då de pryddes med kransar av myrten och höga kronor av siden och glaspärlor, med granna silkesskärp och bröstbuketter av hemgjorda rosor, och kjorteln kantades med girlander av taftblommor, då stannade hon uppe på sitt rum för att slippa se hur de utpyntades, kärleken till ära.
Då flickorna Moreus sutto vid täckbågen om vinterkvällarna och det stora rummet till vänster i farstun strålade av hemtrevnad, då glasäpplena svängde och svettades borta i spiseln, upphängda framför den lågande brasan, då den vackra Gösta Berling eller den snälla Ferdinand, som hade kommit på besök, passade på att rycka tråden ur nålen för flickorna eller narrade dem att sy sneda styng och rummet genljöd av munterhet och glam och kurtis och tryckande händer möttes under täckbågen, då rullade hon förtretad samman stickarbetet
