Sida:Gösta Berlings saga 1919.djvu/333

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

LIVETS STIGAR

TUNGA ÄRO DE VÄGAR, som människor ha att vandra på jorden.

Ökenstigar, träskstigar, fjällstigar.

Varför får så mycken sorg gå ostörd, tills den förirrar sig i öknen eller sjunker i träsket eller stupar på fjället? Var äro de små blomsterplockerskorna, var äro de små sagoprinsessorna, ur vilkas spår rosor växa, var äro de, som skola strö blommor över de tunga vägarna?

Nu har Gösta Berling, poeten, beslutit att gifta sig. Han söker endast efter en brud, som är arm nog, ringa nog, förkastad nog för en galen präst.

Sköna och ädla kvinnor ha älskat honom, men de må inte uppstå att tävla om hans hand. Den förskjutne väljer bland de förskjutna.

Vem skall han välja, vem skall han uppsöka?

Till Ekeby kommer stundom en fattig flicka från en ödslig skogsby långt uppe bland bergen

293