Säg dem allt detta, medan du ligger på knä på golvet och vrider händerna i våldsam sorg, talande i förtvivlans vilda tonfall, med ett gällt skratt hälsande tanken på straff och vanära, ända tills din man fattar tag i dig och rycker dig upp från golvet!
»Uppför dig så, som det anstår en grevinna Dohna, eller jag måste be min mor tukta dig som ett barn!»
»Gör med mig vad du vill!»
Då föll grevens dom:
»Min mor har bett för dig. Därför får du bo kvar här i mitt hem. Men hädanefter är det hon, som befaller, och du, som lyder.»
Se botgöringens väg! Den unga grevinnan är vorden den ringaste av tjänarinnor. Hur länge, o, hur länge?
Hur länge skall ett stolt hjärta förmå böja sig? Hur länge skola otåliga läppar kunna tiga, hur länge en häftig hand hållas tillbaka?
Ljuv är förnedringens uselhet. Medan ryggen värker av tungt arbete, är hjärtat stilla. Till den, som sover några korta timmar på en hård bädd av halm, kommer sömnen okallad.
Må den äldre kvinnan förvandla sig till en ond ande för att kunna plåga den unga nog! Hon tackar sin välgörarinna. Ännu är inte det onda dött inom henne. Jaga upp den sömnhungriga klockan
318
