fanns mer än fattiga femtio skeppund på pråmarna, och att skeppsbrottet var tillställt med flit? En djärv bragd har då blivit utförd, och ett äkta kavaljersstreck fulländat. Av sådant skadas inte den gamla gårdens ära.
Men det är så längesen nu. Det är ju möjligt, att kavaljererna hade köpt järn från annat håll, eller att de hade funnit det i några förut okända förrådshus. Sanningen skall aldrig bli uppdagad i en sådan sak. Vågmästaren ville åtminstone aldrig höra talas om att något bedrägeri hade varit möjligt, och han borde ju veta det.
När kavaljererna kommo hem, fingo de höra nyheter. Greve Dohnas giftermål skulle upphävas. Greven hade sänt sin hovmästare ned till Italien för att skaffa bevis, att äktenskapet inte hade varit lagligt. Denne kom också tillbaka frampå sommaren med tillfredsställande uppgifter. Vari dessa bestodo, ja, det vet jag inte säkert och visst. Man får fara fram varsamt med de gamla sägnerna, de äro som åldriga rosor: de tappa lätt bladen, då man kommer dem för nära inpå livet. Folket säger, att vigseln i Italien inte hade blivit gjord av rätt präst. Jag vet inte mer, jag heller, men sant är det ändock, att äktenskapet mellan greve Dohna och Elisabet von Thurn vid domstolen i Bro förklarades aldrig ha varit något äktenskap.
Härom visste väl den unga kvinnan intet. Hon levde bland bönder i avlägsna trakter, om hon levde.
