Då barnen vakna, blir det jubel och hänryckning över att far är kommen. De lägga beslag på honom. Han skall se allt nytt och märkvärdigt: den lilla spikhammaren, som bultar borta i bäcken, fågelboet i pilen och de små rudungarna i dammen, vilka i tusental simma i vattenbrynet.
Så göra far, mor och barn en lång vandring utåt åkrarna. Han måste se hur tät rågen står, hur klövern växer, och hur potatisen börjar sticka upp de skrynkliga bladen.
Han måste se korna, då de komma in från betet, hälsa på nykomlingarna i kalvkättar och fårhus, söka efter ägg och ge alla hästarna socker.
Barnen hänga honom i hälarna hela dagen. Inga läxor, intet arbete, bara att ströva omkring med far!
På kvällen spelar han polskor för dem, och hela dagen har han varit dem en så god kamrat och lekbroder, att de somna med en from bön om att far alltid måtte stanna hos dem.
Han stannar också hela åtta dagar och är glad som en pojke hela tiden. Han är förälskad i allt därhemma, i hustru och barn och tänker aldrig på Ekeby.
Men så kommer en morgon, då han är borta. Han stod inte ut längre, det var för mycken lycka för honom. Ekeby var tusen gånger sämre, men Ekeby låg mitt i händelsernas virvel. Å, vad där fanns mycket att drömma om och spela om! Hur kunde han leva skild från kavaljerernas brag-
348
