PATRON JULIUS
PATRON JULIUS bar ned sin rödmålade träkista från kavaljersflygeln. Han fyllde med doftande pomeransbrännvin en grön kutting, som hade följt honom på många resor, och i det stora, snidade matsäcksskrinet lade han ned smör, bröd och gammal ost, ljuvligt skiftande i grönt och brunt, fet skinka och plättar, simmande i hallonsylt.
Sedan gick patron Julius åstad och sade med tårar i ögonen farväl till all Ekeby härlighet. Han smekte för sista gången de nötta kägelkloten och de rundkindade ungarna på bruksbacken. Han gick omkring till bersåerna i trädgården och grottorna i parken. Han var inne i stall och ladugård, strök hästarna över länden, ruskade i den ilskna tjurens horn och lät kalvarna slicka hans bara händer. Till sist gick han med gråtande ögon upp i manbyggnaden, där avskedsfrukosten väntade honom.
Ve över tillvaron! Hur kan den äga så mycket mörker? Det var gift i maten, galla i vinet. Till-
380
