Det var sand och sten alltsammans, endast sand och sten. Människorna stodo i tyst förfäran över den Guds undersman, som hade kommit till dem. Kapten Lennart själv stod för ett ögonblick slagen av häpnad. Endast starke Måns skrattade.
»Far hem du, karl,» sade kapten Lennart, »innan bönderna begripa, att det aldrig har varit annat än sand i de här säckarna! Annars är jag rädd de sänka båten för dig.»
»Rädd är jag väl inte,» sade karlen.
»Far ändå!» sade kapten Lennart med så myndig stämma, att han for.
Sedan lät kapten Lennart folket veta, att Sintram hade narrat dem, men hur det var, så ville de inte tro annat, än att ett under hade skett. Ryktet om detta spreds snart, och som folkets kärlek till det underbara är stor, troddes allmänt, att kapten Lennart kunde göra underverk. Han fick därav stor makt bland bönderna, och de kallade honom Guds vandringsman.
416
