AMOR VINCIT OMNIA
UNDER LÄKTARTRAPPAN i Svartsjö kyrka finns ett skräprum, fyllt av dödgrävarnas utslitna spadar, av sönderbrutna kyrkbänkar, av förkastade bleckskyltar och annat skräp.
Därinne, där dammet ligger tjockt och liksom gömmer den för varje mänskligt öga, står en kista, inlagd med pärlemor i den rikaste mosaik. Skrapar man dammet av den, så tycks den lysa och glittra som en bergvägg i en saga. Kistan är läst, och nyckeln finns i gott förvar; användas får den inte. Ingen dödlig får kasta en blick i kistan. Ingen vet vad som finns i den. Först då adertonhundratalet har nått sitt slut, får nyckeln sättas i låset, locket lyftas, och de skatter, som det har vaktat, skådas av människor.
Så har den förordnat, som har ägt kistan.
På lockets mässingsplåt står en inskrift: »Labor vincit omnia». Men en annan inskrift skulle passa den bättre. »Amor vincit omnia» borde där stå.
478
