NYGÅRDSFLICKAN
INGEN känner platsen under berget, där granarna växa som tätast och djupa lager av mjuk mossa täcka marken. Hur skulle någon känna den? Den har aldrig förr trampats av en människas fot, ingen människas tunga har givit den namn. Ingen gångstig leder till den gömda platsen. Klippblock torna upp sig runtomkring den, snärjande enar vakta den, vindfällen stänga in den, vallhjonet hittar den inte, räven föraktar den. Det är skogens ödsligaste trakt, och nu söka tusentals människor efter den.
Vilket oändligt tåg av sökande! De skulle fylla Bro kyrka, inte bara Bro, utan Lövviks och Svartsjö. Nej, vilket oändligt tåg av sökande!
Herrskapsbarn, som inte få följa tåget, stå vid vägkanten eller hänga på grindarna, där det stora tåget drar fram. De små ha inte trott, att denna världen rymde en sådan skara människor, en sådan oräknelig mängd. När de bli stora, skola de minnas denna långa, böljande flod av människor. Deras
486
