kunna utföra vilket konstverk du vill, men blott ett av varje slag.»
Hon sade så, och hon kunde hålla sitt ord. Ty vem vet inte, att den grönklädda från skogssnåren har makt att skänka snille och underbara krafter åt dem, som förvärva sig hennes ynnest?
Kevenhüller stannade i Karlstad och hyrde en verkstad där. Han hamrade och arbetade natt och dag. Om åtta dagar hade han gjort ett underverk. Det var en vagn, som gick av sig själv. Den gick uppför backe och utför backe, gick fort och långsamt, kunde styras och vändas, hejdas och sättas i gång, alltsom man ville det. En ypperlig vagn var det.
Nu blev Kevenhüller en berömd man och fick vänner i hela staden. Han var så stolt över sin vagn, att han for upp till Stockholm för att visa den för kungen. Han behövde inte vänta på skjutshästar eller gräla med hållkarlar. Han behövde inte skaka på rapphöna eller sova på hållstugans träbänk. Han for stolt i sin egen vagn och var framme på ett par timmar.
Han for rätt upp till slottet, och kungen kom ut med hovdamer och hovherrar och såg honom åka. De kunde aldrig berömma honom nog.
Då sade kungen: »Den vagnen kan du gärna ge mig, Kevenhüller.» Och fast han svarade nej, så var kungen envis och ville ha vagnen.
Då såg Kevenhüller, att i kungens följe stod en hovdam med ljust hår och grön klänning. Han kände nog igen henne, och han förstod, att det var
508
