15
spränga sitt hölje, hur det reste sig och plötsligt sköt upp i luften och blev blomma och blad —
Jag såg hur vita fjärilar fladdrade runt de blåa kronorna — — —
Och det var anden som vaknade, våranden, det var ungdomens kinder, som fylldes av blod, det var vårens vind, som sjöng — om man blott väckt ett enda sådant frö till liv —
VÄNNEN 3.
Mästare — — —
GABRIEL.
Käraste, är du också här (smeker hans hår) låt mig se in i dessa blåa ögon, rena som en ung flickas — är jag inte lycklig, som har en sådan vän, sådana vänner?
Jag anar, att du en gång skall fortsätta verket, där jag måste släppa det — fast jag ej vet huru — — —
VÄNNEN 3.
O, hur gärna! Hade jag blott din kraft!
GABRIEL.
Du har den — kraften att leva, kraften att synda och bli ren, kraften att stå ensam på berget och höra din gud brusa i ditt blod och i stormen över ditt huvud!
Ty varje människa har blott den gud, som hon skapar sig själv av sitt eget beläte, av sin egen själs stormar och sånger — — —
Å, vänner, i afton på berget överfölls jag av ångest, det kändes som hade jag intet mera att
