60
RUTH.
Tyst, nu är det över honom igen — han kommer — — —
GABRIEL
(in från höger; han talar i sömnen).
Och Jakob kämpade med sin gud och segrade —
Men den som ingen gud har, han måste kämpa med sig själv — och segra?
Med sig själv och med världen — men vem har besegrat världen? Kristus?
Kanske, kanske han ensam, men icke förrän världen korsfäst och dräpt honom —
Är döden högre än livet? Hela livet kämpa vi med döden som bor inom oss och ur den kampen går odödligheten fram som fjärilen ur sin puppa —
Liv, du som skall vara vägen till den blåa himlen över den gröna jorden, högre och högre mot fjällen däruppe, där — — — du liv, var är du, jag ser dig inte längre, och höll dig en gång fast med båda händer — som ett underverk, som en Afrodite steg du fram, ren och skön ur havsskummet och jag tillbad dig — var är du, var är du — var är allting. (Häftigt) Giv mig mitt blod åter, giv mig min hammare åter, och driv mig icke ut i öknen — och giv mig ett stycke bröd — eller stena mig, du värld — men giv mig först bröd, bröd åt min hustru — åt mina barn — — —
(Går långsamt tillbaka ut genom dörren till höger.)
