Den här sidan har korrekturlästs
77
RUTH.
Också jag!
Själv har jag upphört att vara till — — — jag förstår inte längre att en människa kan vilja, kan önska något — för sin egen del.
Blott modersdriften skriker inom mig — efter räddning, förlossning, befrielse från det värsta —
GABRIEL.
Och sedan —?
RUTH.
Jag vet inte.
Jag vet intet mer — kan inte tänka så långt framåt —
DEN ENSAMME
(åter in).
Ja, det är dåligt — jag fruktar för en kris, hon sover och det är det bästa —
RUTH.
Skall jag gå —?
DEN ENSAMME.
Nej! Hon måste ha frid.
Du behöver blott telegrafera — det går så lätt det hela —
GABRIEL
(plötsligt).
Jag går!
DEN ENSAMME.
Vänta! Du kan ju antyda, att du ändrat dig en smula.
GABRIEL.
Tig — jag vet — jag vet vad jag gör!
