78
DEN ENSAMME.
Här är telegrammet — svaret är betalt —
(Gabriel hastigt ut genom fonddörren.)
RUTH.
Är det möjligt? Jag kan inte fatta det, inte det, inte något annat heller — jag vet inte vad som är rätt eller orätt — jag har glömt bort tid och rum — är det vår eller vinter — är jag ung eller gammal? —
DEN ENSAMME
(fram till Ruth).
Ung, mycket ung — (Smeker hennes hår.) Ung och skön är du — och allt har du måst umbära, så länge, kärlek och smekningar.
RUTH.
Tala inte om det —
DEN ENSAMME.
Han har levat för sitt verk.
RUTH.
Jag för mina barn.
DEN ENSAMME.
Aldrig för dig själv —
Du är ung och skön och god — se mig i ögonen — jag älskade dig från första stunden jag såg dig — och jag tror, att du —
RUTH.
Tyst — jag tror att jag hatat er från första stunden — jag vet ej vem ni är — vad ni vill oss, om ont eller gott — men ni är den enda människa, som brytt sig om oss — och utan er —
