80
giv mig din hand — — — och smek mitt hår — — —
Du smeker mig? Vad säger jag? Vem är jag — vem är du — vem —
DEN ENSAMME.
En ensam — som du själv!
RUTH.
En ensam?
DEN ENSAMME.
Alltid ensam!
RUTH
(drar honom till fönstret).
Ser du de många taken — månen lyser på dem — under dem sova och vaka människor som vi — ur de små fönstren stirra ögon mot stjärnorna och fråga — — —
Kyss mig — — —
DEN ENSAMME.
Ruth!
(Scenen förmörkas fullständigt och förblir så några minuter; därefter ljusnar den långsamt; Ruth står kvar vid fönstret, Den Ensamme nära fonddörren. Paus.)
DEN ENSAMME.
Aldrig har jag känt mig så ensam som i detta ögonblick.
Så är det alltså att vara människa! Jag anade det!
RUTH.
Nu vet du det — — —
Gå, gå, gå!
Spring efter medicin, vin, mjölk — — —
(Går ut genom dörren till vänster.)
