från största delen av fälten, så att blott ett enda stycke var kvar, hade fienderna räknat ut, att de våra skulle komma just dit, och på natten gömt sig i skogen; när sedan de våra lagt ifrån sig sina vapen och skingrat sig i och för skördearbetet hade de plötsligt störtat fram, dödat några och bragt de övriga, som ej kunnat ordna sina led i oordning, samtidigt omringande dem med sitt rytteri och sina stridsvagnar.
XXXIII.
Kampen från stridsvagnarna tillgår på detta sätt: Först komma de framkörande från alla håll och slunga spjut; ofta bringar blotta rädslan för hästarna och bullret från vagnshjulen de fientliga leden i oordning; när de så trängt sig in emellan kavalleriskvadronerna, hoppa de av stridsvagnarna och kämpa till fots. Under tiden föra körsvennerna vagnarna ett stycke bort från striden och hålla där stilla, så att om kämparna hårt ansättas av överlägsna fiender kunna de med lätthet draga sig tillbaka till de sina. På detta vis ha de i sitt stridssätt lyckats förena rytteriets rörlighet med fotfolkets stadga, och så stor färdighet ha de genom daglig övning och vana förvärvat, att de mitt i en brant utförsbacke kunna hejda de framstormande hästarna, inom ett ögonblick få dem i sin hand och styra dem i annan riktning; ja de kunna springa fram längs vagnstången, ställa sig rak långa uppe på oket och därifrån blixtsnabbt skynda tillbaka till vagnen.
