ilmarscher framryckande legioner och förklädd smög fram som spejare bland fientliga galliska stammar, som med klok blick för de politiska möjligheterna förstod att utnyttja gallernas inbördes stridigheter och deras konflikter med de inbrytande germanerna, här för första gången nämnda i världshistorien, och som även ger intressanta etnografiska upplysningar om såväl dessa som gallerna själva och de keltiska britannerna.
Och ej minst beundransvärd är den nyktra och sakliga framställningens alltid välvårdade och eleganta form, om vilken hans politiska motståndare men litterära vän, talaren Cicero, vittnar, att den är rättfram och smakfull och välgörande fri från alla retoriska utsmyckningar. Även av kejsartidens störste historiker, Tacitus, får Cæsar betyget att vara »den störste av auktorer». Det är den grekiska historieskrivningens ädla form, sådan den når sin högsta fullkomning hos atenaren Tukydides, som här tages i arv på latinskt tungomål. Ej utan skäl har denna bok århundradena igenom ända till våra dagar satts i händerna på den latinstuderande ungdomen för att ge den ett fullödigt prov på den latinska guldålderns mönstergilla prosa, vars stilistiska mästerskap är för alla tider knutet till de båda namnen Cæsar och Cicero.
T. N.
